Här följer lättfattliga förklaringar om projiceringar. Projiceringar är något som sker på alla nivåer i samhället och det är något som vi alla måste komma till rätta med för att uppnå mognad och frid. Både inom oss själva och i samhället i stort.

Vad vet du om projiceringar?

Det går att tala mycket om projiceringar. Jag vill här göra det enkelt, jordnära och kortfattat.

Projiceringar i vardagen

Låt mig börja med tre exempel i min omgivning och bland mina klienter:

Du har inte blivit tillåten att vara arg som liten flicka

DU HAR DETTA KVAR I DIG och trycker tillbaka ilskan så fort den visar sig. När din partner uttrycker sin ilska helt öppet reagerar du kraftfullt på detta och fördömer honom för att han bryter de regler som du har satt upp för dig själv. Denna kraftiga reaktion är en projicering av dig själv. Den dag du tillåter dig att vara arg kommer du inte att reagera på detta hos någon. Så länge inget fysiskt eller psykiskt våld åtföljer ilskan kan du ju helt enkelt välja att gå därifrån eller bara SKRATTA åt tokigheterna.

‍

Du har blivit kritiserad som liten pojke

DU HAR DETTA KVAR I DIG och tillåter dig inte att vara stor. Du kritiserar dig själv och gömmer dig för att undvika kritiken som ju egentligen inte finns längre. Som vuxen har du ju valet att sätta gränser. Du har valet att välja vem du umgås med. Om en arbetskamrat ger dig feedback på något tar du detta som kritik och som en attack. Du bestämmer dig för att förskjuta denna person. Detta har ingenting med den andra att göra. När du SLUTAR kritisera dig själv kommer du inte heller att reagera på kritik från andra. Du SER det inte som kritik, eller du förflyttar dig bara BORT ifrån de kritiska personerna.

När du var liten pojke tog pappa all plats

DENNA KÄNSLA AV ATT INTE FÅ PLATS FINNS KVAR I DIG som vuxen. En av dina kollegor på jobbet som är yngre än dig och som du har lärt upp till viss del, startar helt plötsligt en egen verksamhet med liknande inriktning som dig. Då protesterar den lilla osedda pojken i dig och han vill STOPPA denna arbetskamrat och hindra honom ifrån att förverkliga sina drömmar. Du blir arg och kommer på alla möjliga sätt för att stoppa hans utveckling. Detta har som du förstår inte heller något med din kollega att göra. Den dag du har gett dig själv plats kommer du GLADELIGEN att ge andra plats.

Kollektiva projiceringar

Projiceringar sker även i ett större perspektiv. Exempelvis, hur kan vissa vissa världsledare ta sig rätten att benämna andra terrorister och brottslingar när de samtidigt själva agerar som JUST terrorister och brottslingar, med den enda skillnaden att de är starkare med en kraftfullare krigsmakt? Stora världsledare beter sig i detta som små OMOGNA pojkar och flickor. Det är bra att vara medveten om vad som händer och sker. Givetvis är det även bra att ta ställning och säga vad vi tycker.

DOCK, det bästa du kan göra är att ta hand om dina EGNA projiceringar. Detta kan vara en lång process och stundvis kan du känna dig totalt vilse. Under processens gång upplöses alla tidigare referensramar där du projicerat ut dig själv och där du tagit dig rätten att anklaga omgivningen för ALLT som du inte tycker om hos dig själv. Det kan vara TUFFT och stundvis kan du känna dig MYCKET ensam då du växer.

Vinster med att sluta projicera

Att upplösa projiceringar är utan tvekan värt ALL möda du lägger ner på det. "Upplösa" säger jag för att poängtera att de INTE är VEKLIGA. De finns bara i ditt sinne för att du tillåter det. Det är lätt att tala om och skriva om projiceringar. Det är när du verkligen UPPLEVER projiceringarna som du sätts på PROV. När du står där i köket och han/hon sätter fingret på knappen. När din partner gör det där som du går igång på, på ALLA cylindrar. ‍

Hur gör du DÅ?

En annan sak - har du märkt att din partner vet EXAKT vad som triggar dig? Kan det vara så att DU VET vad som triggar din partner?

Hur medvetna är NI om projiceringarna mellan er? Hur medveten är DU om dina egna projiceringar?  

Vill du vara som "en marionettdocka med en knapp på" för omgivningen att trycka på för att få se dig sprattla? Att börja medvetandegöra mönster i sina relationer kan vara jobbigt och förvirrande. Det är oftast nödvändigt att ha en utomstående och neutral person som kan se dig/er klart utifrån. Här kan en personlig coach, relationscoach eller dylikt vara nödvändig för att ni ska kunna gå vidare.

Det är en OERHÖRD frihet att sluta använda projiceringar som ett medel för att "slippa" ta ansvar för sitt liv. När du blir medveten om ditt eget projicerande och då dina projiceringar blir färre blir du oerhört mycket mer kraftfull. Du återtar dig själv.

Du ser STÄNDIGT din egen spegelbild i andra människor. Det är detta som gör att det är absolut nödvändigt för dig att ha ANDRA omkring dig då du vill växa som människa. Det är också därför som nära kärleksrelationer ofta väcker starka känslor - känslor som du ibland inte ens visste om att du hade. Om det nu är så att din partner bjuder dig på din egen spegelbild . . .

ÄR det då smart att slå SÖNDER spegeln som du behöver för att växa?

Att ta ut dessa monsterkänslor på den som du egentligen älskar är alltid olyckligt. Om du gör det av misstag är det viktigt att du FÖRLÅTER dig själv och din partner. Jag talar här om kärleksrelationer mellan par, för att det är en arena där projiceringarna är som STARKAST. Detta beror på att det är där du är närmast andra människor och därmed är det den plats där du får den TYDLIGASTE, och ibland, OBÖNHÖRLIGASTE återspeglingen av dig själv.

Positiva projiceringar

Projiceringar kan också vara positiva. Då kallas de bland annat för:  

• Kärlek
• Love
• Amour
• Förälskelse
• Die liebe

Exempel på detta finns i oräkneligt antal i:

• Visor
• Sånger
• Böcker  
• Dikter

Dessa projiceringar uppkommer när vi ser vår egen SKÖNHET och perfektion i andra. Detta är SANNA projiceringar. I grunden är vi alla vackra och perfekta. När vi ser detta ser vi det som är sant. Hur skulle det vara att uppleva detta HELA TIDEN, oavsett omgivning?

Medvetenhet om projiceringar - ett gigantiskt språng

Den 20 juli 1969 kl10:56 "P.M. EDT" steg astronauten Neil Armstrong, som var befälhavare på månlandaren Apollo 11, ned på månens yta. Detta var höjdpunkten på en nations ansträngningar att bli FÖRST med att sätta en människa på månen. Projektet påbörjades 1961. Då projektet var som intensivast, involverade det mer än 300.000 personer, samt  även universitet och regering. Då han tog steget sade han:

- "That's one small step for man, one giant leap for mankind"

Som jag ser det vore det ett oändligt mycket större steg för mänskligheten att upphöra med projiceringar.

"The world we have made as a result of the level of thinking we have done thus far, creates problems we cannot solve at the same level of thinking at which we created them"
- Albert Einstein

🐾 Vi är kapabla till stora ting

Är det inte komiskt (eller tragiskt) att vi kan ta oss till månen samtidigt som vi inte kan sluta fred med varandra?

Vi behöver HÖJA vår nivå av VARSEBLIVNING och tänkande. Vi behöver gå bortom "den gamla hjärnan" och dess sätt att se världen i separation och som som en plats för enbart överlevnad. Vi är kapabla till stora och vackra ting om vi vill. Som att ta oss till månen.